Vilka är de största skillnaderna mellan spanskan och franskan?
Företag som översätter franska franska. Först och främst talar vi om grammatiken. Medan det på franska är nödvändigt att ha ett explicit subjekt är det inte så på spanska. Detta sker också i opersonliga meningar som “det regnar”, som skulle bli “il pleut” på franska. Å andra sidan använder spanskan pasado simple (enkelt förflutna), som i franskan är begränsat till vissa sammanhang som litteratur eller högre poster. För att berätta om händelser som har skett vid en viss tidpunkt inom det förflutna så använder franskan passé composé, som innehåller både perfekt och preteritum.
I måndags gick jag till banken.
Lundi, je suis allé à la banque.
I denna ordning av idéer hittar vi också en avgörande skillnad i den franska översättningen, särskilt: hjälpverben. I de sammansatta formerna som passé composé som nämndes tidigare så bör man använd a två hjälpverb i franskan beroende på vilket verb eller vilken handling som åtföljs. Till exempel verbet être och verbet avoir, vilket skulle betyda “vara” och “befinna sig” eller “ha” (som i ha gjort något) och “ha” (som i att ha något).
J’ai quitté la maison sans les clés. (verbo avoir)
Jag lämnade huset utan mina nycklar.
Å andra sidan tenderar spansktalande att kämpa med två saker när de lär sig franska: siffrorna och uttalet av stumma bokstäver. På franska kombineras tiotalen från sextio och framåt med andra tal. Till exempel skulle sjuttio vara soixante-dix, bokstavligen “sextio.-tio” och nittioen skulle vara quatre-vingt-onze, bokstavligen “fyra-tjugo-tjugo-en”. Å andra sidan förvärras problemet med stumma bokstäver av stora uttalsskillnader, som till exempel det enorma antalet vokalljud och de svåra nasala och gutturala ljuden i franska. De stumma bokstäverna brukar finnas i slutet av orden och kan vara antingen vokaler eller konsonanter. I ordet partie låter inte e:et i slutet och i ordet gris låter inte s:et.
Avslutningsvis talar vi om skiljetecken som kan leda till fel när man översätter franska. Om vi talar engelska eller tyska lär vi oss snabbt att i utropen och frågorna bör vi bara skriva sluttecknet, men något viktigt som vi inte bör kopiera är mellanrummen. Ja, mellanrummen. Kanske vi inte har tänkt på det, men det finns några små skillnader mellan skiljetecken. Tecknen ?, :, ;, !, och « » och andra ska skiljas från bokstäverna.s de las letras.
Lesquels aimez vous : les chiens ou les chats ?
Les chiens !
« Pourvu qu’elle ne me téléphone pas », se dit-il.
Dessa och många andra skillnader mellan spanskan och franskan innebär en stor uppgift när det kommer till att överföra betydelserna från ett språk till ett annat samtidigt som man respekterar grammatiken och stavningen i något av språken.
